Design

Bygga om dialogen: en designbaserad process för förändring i miljonprogrammen

Malmö stad arbetar för att vända det stora upprustningsbehovet i miljonprogramsområden till investeringar som ger både miljömässig och social nytta. Angreppssättet bygger på att pröva, och misslyckas, för att pröva igen, och lyckas.

sybmol samverkansmodellerSverige är unikt bland Europas länder vad gäller den höga andel av bostadsbeståndet som består av lägenheter byggda med prefabricerade betongelement. Under åren 1965-75 byggdes en miljon nya bostäder/lägenheter, varav 650 000 uppfördes i flerbostadshus. Detta innebär att av det svenska bostadsbeståndet utgörs mer än 30 % av denna typ av lägenheter, en lika hög andel som i flera länder i östra Europa. Nästan varje svensk stad har dessa miljonprogramsområden. I Malmö t.ex. byggdes 30,000 lägenheter i flerbostadshus under denna tioårsperiod.

Komplexa utmaningar
Under den tid som förflutit har miljonprogramsområde i stor utsträckning blivit hem för Sveriges ekonomiskt mest resurssvaga befolkning, ofta med en bakgrund i länder utanför Norden. Den ekonomiska utsattheten återspeglar sig i sysselsättningsgraden bland befolkningen i dessa områden. I landet som en helhet är sysselsättningsgraden 78% (i åldersgruppen 18-64 år) medan den i många miljonprogramsområden växlar mellan dryga 30% och 50%. Ett konkret uttryck för detta är att en växande skara barn i dessa områden växer upp i familjer som, enligt SCB:s definition, är fattiga.

Samtidigt börjar dessa fastigheter närma sig slutet av sin första livscykel. Miljonprogramshusen byggdes innan den första oljekrisen och har en energiåtgång, och därmed utsläpp av växthusgaser, som ligger högt över nyare bebyggelse. Sverige kan inte nå sina klimatmål utan omfattande miljöinvesteringar i miljonprogramsområdena. Det uppdämda investeringsbehovet är därför stort, ofta i storleksordningen en halv till en miljon per lägenhet, beroende på standard och grad av miljöinvesteringar.

Ytterligare en komplicerande faktor är att de mer genomgripande renoveringar som hittills skett resulterat i höga hyreshöjningar, ibland runt 50%. De sociala konsekvenserna av detta har blivit att den existerande befolkningen tvingats bort från sina hem. Eller så har hyreshöjningarna lagts över på kommunernas socialförvaltningar, i de fall där hyresgästerna saknat inkomster från eget arbete.

Till bilden hör också att de växande strömmarna av asylsökande ofta får sin första bostad i Sveriges miljonprogramsområden, till exempel hos redan trångbodda familjer. Sverige är idag det land inom OECD där både inkomst- och utbildningsskillnader ökar snabbast. I många städer finns också tydliga hälsoskillnader, mätt i t.ex. medellivslängd, mellan stadsdelar som bara ligger några kilometer från varandra.

Insatser från olika fastighetsägare och samhället kan alltså inte bara inrikta sig på tekniska lösningar. De måste också innefatta miljöaspekter och inte minst sociala förhållanden. Renovering med höga hyreshöjningar skulle ytterligare öka både segregation och skillnader i inkomst, utbildning och hälsa. Det betyder att en upprustning av miljonprogramsområdena med rätta kan kallas ett ”wicked problem”, där problembilden är komplex, motstridig och saknar givna lösningar.

Att formulera, omformulera – och pröva
Bygga om dialogen, som drivits av Malmö stads miljöförvaltning, har utgått från denna komplexa verklighet. Utan att göra stor sak av det har processen byggt på designtänkande, där man samlat en bred konstellation av aktörer för att formulera och omformulera problemställningarna, finna metoder för att i mindre skala testa olika tänkbara lösningar och gå vidare med det som visar sig fungera.

De som deltagit i denna process har varit fastighetsägare, byggentreprenörer, olika förvaltningar i Malmö stad, Arbetsförmedlingen och idéburen sektor. Bygga om dialogen har haft sitt geografiska fokus på Lindängen, en stadsdel med 7,000 invånare, varav många bor i 1,700 hyreslägenheter grupperade runt Lindängen centrum. Sysselsättningsgraden i stadsdelen är 47 %.

Resultat med tålamod
Målsättningen har varit att finna metoder och processer som kan leda till såväl ekonomiska, som miljömässiga och sociala vinster. Bygga om dialogen har fått flera konkreta resultat:

• Med en av fastighetsägarna, Trianon, har nya metoder för lokal jobbrekrytering kopplade till miljöinvesteringar utvecklats. Med EU-stöd investerar Trianon för att halvera energianvändningen i sin fastighet på Lindängen. I den processen har Trianon tillsvidareanställt fem personer och deras underentreprenörer ytterligare elva på tidsbegränsade jobb (minst ett år). Alla dessa har varit tidigare arbetslösa hyresgäster. Denna typ av lokalt jobbskapande har krävt ett nytt arbetssätt, från fastighetsägaren när det gällt upphandling av byggentreprenader, från byggentreprenörerna som måste kunna tillgodose vissa utbildningsbehov liksom från socialtjänst, stadsområdesförvaltning och Arbetsförmedling.

•  För första gången på över 30 byggs ett nytt flerbostadshus (ägt av Trianon) på Lindängen och 25 % av arbetskraften hämtas från arbetslösa hyresgäster (tio jobb per år under fyra år) Investeringen har kunnat genomföras genom att Malmö stad under ett antal år sänkt tomträttsavgälden i utbyte mot lokala jobb.

Tillsammans med detta pågår också olika processer i stadsdelen för att stärka samhällsväven. Allaktivitetshuset (i Lindängeskolan) utvecklar konsekvent bara aktiviteter som föreslås från skolelever och ungdomar själva. Man bygger på det som visar sig fungera och ersätter det som inte fungerar med annat. I en dialog som omfattar mer än 20 olika aktörer mejslas sakteliga ut investeringsplaner för det nedgångna Lindängen centrum, inklusive en ny matvaruaffär med delvis lokalt rekryterad arbetskraft, ett utvidgat bibliotek, en ny öppen förskola och upprustning av ännu en grundskola.

Den stora utmaningen har varit att hålla samman en så komplex process och förmå privata, offentliga, och idéburna organisationer ett bygga upp en gemensam förståelse av både problem och möjligheter, lära och acceptera skillnader i organisationskultur och sedan koordinera sina insatser.

Framgång har kunnat nås genom gemensam formulering och omformulering, genom upprepade försök med olika lösningar och mod att gå vidare med det som visat sig fungera. I praktiken har mycket av Bygga om dialogens arbete bestått i att gradvis och med tålamod bryta ner barriärer mot samverkan, kringgå vertikala beslutsstrukturer och skapa en miljö där det är tillåtet att pröva, och misslyckas, för att pröva igen, och lyckas.

Text: Bjarne Stenquist, tidigare processledare för Bygga om dialogen

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *